Debatt: Jämställdhetsmyndigheten behövs visst!

 

Hanns Boris (KD) skriver i sitt debattinlägg (JP 2016-09-21) om hur viktigt det är att se helheten när en ska analysera våld i nära relationer, och det är precis det som en jämställdhetsmyndighet ska göra, se till att det blir jämställt för alla, ingen ska glömmas bort. Det är viktigt att ha ett intersektionellt perspektiv i alla samhällsanalyser, vilket betyder att en tar i beaktning både: kön/genus, etnicitet, sexualitet, funktion, socioekonomisk tillhörighet, region och generation. Poängen med att ha en myndighet som jobbar enbart med dessa jämställdhetsfrågor, är att förenkla samordningen av olika organisationer och förstärka arbetet med jämställdhet. Att en jämställdhetsmyndighet verkligen behövs är något som Feministiskt initiativ konstaterat ända sedan partiets första valplattform, som skrevs för tio år sedan.

Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och inbegriper såväl rättsliga som sociala och hälso- och sjukvårdsaspekter. Våldet är alltid en kränkning av de utsattas mänskliga rättigheter.

Alla som är utsatts för våld i nära relationer har rätt till stöd och skydd från samhället. Våldet drabbar framför allt kvinnor (och barn) och utövaren är oftast en man. Den bästa statistiken på området kommer ifrån BRÅ, här delar en upp våldet i olika kategorier beroende på vad en har för relation till gärningspersonen, statistiken utgår alltså från offren. Tittar vi närmare så är det tydligt hur kvinnor är de som är mest utsatta när gärningsmannen är en närstående person, och att män är mest utsatta när det är en okänd gärningsperson.

I den Nationella trygghetsundersökningen uppger totalt 16 procent av de som utsatts för misshandel under 2014 att gärningspersonen var närstående till offret. Att gärningspersonen är en närstående gäller för kvinnor i 37 procent av händelserna, medan motsvarande andel för män endast är 3 procent.

En viktig aspekt att ha i beaktning är att alla inte anmäler och mörkertalet är därför stort.

Precis som Hanns Boris skriver i sitt debattinlägg, så ska vi inte enbart hjälpa dem som redan har begått/eller utsatts för ett brott. Det förebyggande arbetet vid våld i nära relationer handlar främst om att minska återfall och upprepad utsatthet genom strategiska insatser, stöd till brottsoffret och insatser för våldsutövaren. Att även tidigt belysa attityder, normer och värderingar kring våld och manlighet är angeläget, därför är det viktigt att börja jämställdhetsarbetet redan i förskolan.

Det finns fyra delmål i jämställdhetsarbetet som regeringen har fastställt och som ALLA riksdagspartier, (utom Sverigedemokraterna) har skrivit under och de är:

  • En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.
  • Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor ifråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
  • Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och mänska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.
  • Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Hanns, vad är ditt syfte med att ifrågasätta detta viktiga jämställdhetsarbete? Varför vill du flytta fokus från de strukturer som gör att män står för större delen av våldet i vårt samhälle?

VAB – Individuell diskriminering av män, kollektiv bestraffning av kvinnor

Arbetsgivare förväntar sig att kvinnor ska vabba, inte män. Män som ändå vabbar straffas hårdare ekonomiskt än kvinnor som gör det. Slutsatsen blir att den bästa lösningen på problemet är att män vabbar mindre.Att det är kvinnan som måste kompensera mannens bortfall är underförstått.

Det kön du identifierar dig med ska självfallet aldrig vara grund för en negativ behandling, men tar vi ett steg tillbaka, vad är egentligen problematiken i den här situationen? Är det att män som vabbar får sämre lön, eller är det att vi lever i en värld som ser och bedömer oss utifrån bestämda, trånga och skadliga könsroller? Mannen ska arbeta och tjäna pengar, kvinnan ska vara hemma med barnen. Det säger könsrollen, än idag, och därför säger arbetsgivaren samma sak. Håller du dig som man innanför de förväntade ramarna belönas du, går du utanför bestraffas du.

Det här drabbar män på individnivå, och kvinnor på en strukturell nivå. Vissa män får lägre lön, medan kvinnor systematiskt (medvetet och undermedvetet) prioriteras bort från delar av arbetslivet. Vissa män får lägre lön, men kvinnor som grupp får mindre tillgång till arbete,  färre karriärsmöjligheter, mindre ekonomisk frihet och i förlängningen  mindre självbestämmande, mindre makt i samhället och färre möjligheter att skapa det liv en vill ha.

Att lösningen skulle vara att männen ska vabba mindre, kanske hjälper männen

i fråga, men inte kvinnorna som då måste ta hand om barnen. Om slutsatsen blir att män i mindre utsträckning ska vårda sina sjuka barn, befäster det de befintliga och begränsande könsrollerna, snarare än att luckra upp dem. Kvar står kvinnorna, som får ta ännu mer arbete i familjen, utöver det yrkesarbete de redan utför. Kvinnor står redan i dagsläget för majoriteten av det obetalda hushållsarbetet, eller ”the second shift” som det också kallas. Att då lägga ännu större arbetsbörda på kvinnan, för att främja vissa mäns löneutveckling, är både oansvarigt och orättvist.

Detsamma gäller föräldraförsäkringen. Även om dagens föräldraförsäkring i teorin är individuell och möjlig att dela, ser verkligheten helt annorlunda ut. 83% av all föräldraledighet tas ut av mammorna. 83%. Över fyra av fem timmar. Invanda mönster och förlegade attityder dikterar villkoren och det så kallade fria valet är i själva verket ofta en illusion. Feministiskt initiativ anser därför att en individualiserad föräldraförsäkring måste införas. Fi jobbar även för en förkortning av arbetsdagen till sex timmar med bibehållen lön, en åtgärd som varit samhället till gagn i allmänhet, och kvinnor till gagn i synnerhet, då de i dagsläget utför det mesta av arbetet i hemmet.

Vill vi verkligen komma till grunden med de här problemen, gäller det att dra upp problemet vid roten. Att män skulle överlämna delar av ansvaret för sina barn på kvinnor är orättvist, och det behandlar bara symptomen. Dessutom ger det papporna sämre relationer med sina barn. Jämställda män och närvarande pappor separerar mer sällan och om de separerar minskar risken för att de tappar kontakten med sina barn.

Barn förtjänar att ha en god och aktiv relation med alla sina föräldrar. Vi som samhälle har ett ansvar gentemot oss själva, och gentemot nästa generationer. Ett mer jämställt samhälle och en mer jämställd familjesituation vinner vi alla på, på sätt som inte bara kan mätas i pengar.

Debatt om kvotering!

I torsdags debatterade Ewelina Axell, ordförande Feministiskt initiativ Jönköping med Frida Boklund, regionchef för Företagarna i Jönköpings län.

Ewelina Axell förklarar kvotering

F! arbetar för att:

  • En lagstadgad skyldighet till kvotering av underrepresenterat kön till börsnoterade styrelser.
  • Stimulera småföretagandet.
  • Öronmärka speciella statliga riskkapitalfonder för kvinnliga företagare.
  • Samtliga partnerskap inom arbetsmarknadspolitiken ska ha jämn könsfördelning och vid större regionalutvecklingsprojekt ska minst 50 procent av pengarna fördelas till kvinnor.

Läs hela vårt politikdokument om företagande!

EU-migranter har också rättigheter

Med anledning av det som skrevs i JP den 26 mars om att EU-migranternas boende på Rosenlund kommer att stängas ned, och att kommunen inte erbjuder någon ny plan för övernattning, vill vi i Feministiskt Initiativ Jönköping lyfta utsatta EU-medborgares situation och många kommuners tolkning av Socialtjänstlagen som leder till att de diskrimineras.

Gruppen utsatta EU-medborgare är ingen enhetlig grupp. Vissa av dem som betecknas som ”EU-migranter” är EU-medborgare utan medborgerliga rättigheter i hemlandet eller värdlandet. Flera av dem är romer, andra inte, och därtill finns tredjelandsmedborgare med visum i ett annat EU-land. Gemensamt för dessa grupper är att den finansiella krisen i södra Europa drabbat dem hårt.

Utsatta EU-medborgare i Sverige befinner sig i ett rättsligt, socialt och ekonomiskt limbo. De har rätt att vara i Sverige i tre månader men förvägras i de flesta kommuner en skälig levnadsnivå med boende, skolgång och vård. Efter tre månader lämnar många landet men kan återvända kort därefter för att vistas i Sverige under ytterligare tre månader. I praktiken kan människor därmed uppehålla sig i Sverige under ett helt liv med färre rättigheter än papperslösa.

Detta är en rättsvidrig situation som inte minst står i konflikt till socialtjänstlagens demokratiska och solidariska mål. Vistelseprincipen i lagen innebär att varje kommun har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver och att den kommun där den enskilde vistas, ansvarar för stödet och hjälpen. Lagen medger inga undantag och tillåter inte att vistelsen eller rätten till bistånd tolkas olika beroende på den sökandes härkomst, medborgarskap, etnicitet eller liknande.

Den rasism och diskriminering som särskilt drabbar romska EU-medborgare i dag har pågått under en lång tid i Sverige. En historisk tillbakablick visar att Sveriges gränser var helt stängda för romsk invandring, bland annat under andra världskriget då minst en halv miljon romer avrättades i Nazityskland. Fram till 1960-talet tvingades romer bo i läger då de var förbjudna att vara bofasta i Sverige och romska barn tilläts inte gå regelbundet i skola. Malmöpolisens register över romer är ett av de senaste exemplen på den svenska tradition av att behandla romer som andra klassens medborgare.

Det går inte att isolera våra svenska kommuners insatser för utsatta EU-medborgare utan att ta med den historia av rasism riktad mot romer som vi har i Sverige.

I Jönköpings kommun vill vi i Feministiskt initiativ att diskrimineringen mot utsatta EU-medborgare ska upphöra för att deras mänskliga rättigheter ska börja verkställas.

Vi menar att kommunerna ska följa socialtjänstlagen 2 kap 1 § och 4 kap 1 § så som de är avsedda, vilket ger utsatta EU-medborgare rätt till bistånd, upp till och med skälig levnadsnivå, på samma villkor som för andra.

Politik som främst fokuserar på att ”hjälpa på plats i hemländerna” blundar för hur samma problem och brister förekommer i Sverige. Naturligtvis måste EU pressa hemländerna att sluta diskriminera, men under tiden måste regeringen och Sveriges kommuner och landsting ta sitt ansvar för att tillgodose rättigheter och behov för alla människor som uppehåller sig i Sverige. Att kommunerna tar detta ansvar möjliggör en väg ut ur fattigdom och är ett sätt att ta ansvar för att motverka rasismen mot romer och andra utsatta grupper i Europa.

(publicerad i JP på debattsidan den 27 mars)

Gratis kollektivtrafik i Jönköping

I bilarna sitter främst medelålders, vita män med höga inkomster och i kollektivtrafiken åker främst kvinnor, ungdomar och låginkomsttagare. I Jönköping är det dags att driva frågan om gratis kollektivtrafik. Om kollektivtrafiken blir gratis minskar till exempel kvinnors resekostnader med en fjärdedel.

Länstrafiken har som mål att öka resandet i länet med 60 procent till 2025 och höjer snart priserna. De tror inte att prishöjningen är så stor att resandet ska minska avsevärt. Men för att nå målet om ökat resande måste resandet öka, inte minska.

Tre gånger fler Kirunabor åker buss sedan kommunen gjorde kollektivtrafiken gratis, där en oväntad effekt också har varit att många män ställt bilen till förmån för bussen. I Avesta har bussresandet ökat med 80 procent sedan nolltaxa infördes 2012. Mer än en tredjedel av resorna har ersatt en tidigare bilresa. 

Gratis kollektivtrafik kan finansieras på flera olika sätt. En logisk koppling finns till de miljövinster som uppstår genom minskad biltrafik. Kommunen kan driva en aktiv trafikpolitik för att begränsa biltrafiken i städer genom parkeringsavgifter och miljöavgifter som fördelas till kollektivtrafiken.

En jämställdhetspolitisk åtgärd är att skattefinansiera delar av nolltaxereformen eftersom det då sker en omfördelning av resurser från de som har mycket pengar till de som har lite.

En stor vinst, som inte brukar tas med i trafikekonomiska kalkyler, är den volymökning i ökat antal resenärer som ett ökat resande i kollektivtrafiken får och som är en mycket positiv effekt i sig om vi värderar ökad tillgänglighet och framkomlighet, flexibilitet och tidsvinster. Tidsvinster brukar däremot vara den parameter som beräknas mest positivt i samhällsekonomiska kalkyler för att motivera vägbyggen.

Slutsatsen är att en gratis kollektivtrafik är samhällsekonomiskt lönsam och även en viktig välfärdsreform.

Replik på ledare “Under det rosa sminket”, JP 2014-07-04

Vi inom F! är definitivt intresserade av och fokuserade på vår egen politik. Att påstå motsatsen blir ett förminskande, det vill säga en klassisk härskarteknik.

Att F! redan gör skillnad märks tydligt, inte minst i och med att jämställdhetsfrågor har kommit tydligare upp på agendan hos de flesta etablerade partier, två partier undantagna. Det måste finnas någon som går i bräschen, som bryter väg så att andra kan följa efter. Detta är vi medlemmar väl medvetna om, och fokuserade på. Vårt politiska engagemang är inte någon rosa fernissa, utan är en följd av medvetna val och äkta vilja att förändra.

Vi vill se allas rätt till välfärd och kultur, oavsett kön, hudfärg, ursprung, sexuell läggning eller namn. Alla ska bestämma över sin egen kropp, och ha rätt till det. Detta är vad vi tror på, och vi tror att detta möjliggörs bland annat med hjälp av vår politik.

Dagens samhällsmodell, att en heltid innebär 40-timmarsvecka, det vill säga åttatimmarsdag, är en rest från den tid då en familjeförsörjare var rådande norm. Det faktum att både män och kvinnor idag inte sällan arbetar just åtta timmar om dagen skapar mycket av den stress som vi ser idag. Och stressen skapar ohälsa. Den diskussion som nu förs angående sextimmarsdagen, är samma som fördes när 48-timmarsveckan avskaffades, och den gången gick förändringen alldeles utmärkt.

Skattehöjningar är det som finansierar vår välfärd. Den välfärd som Sverige har varit ganska känt för i världen. Samhällelig välfärd kostar, och det mest naturliga torde vara att finansiera den via just skatter.

Vi vet åt vilket håll vi strävar. Vi fokuserar på vår politik, och på det som vi tror är rätt. Ett jämlikt samhälle där alla känner delaktighet.

Carin Sollenberg
Ewelina Axell
Maud Lagerborg
Jenny Astner
Anna-Maria Pedraza Burian
Julia Nilsson
Lisa Söndergaard
Ellen Nordström
Feministiskt Initiativ (F!) Jönköping

Replik till Dan Sylvebos krönika om Fi i Jönköpingsposten 27/5 2014

Vi hörde av oss till JP och frågade om de var intresserade av replik, för vi ville hemskt gärna svara på Sylvebos text. Max 2000 tecken fick vi till utrymme för eventuell publicering. Det är svårt att vara koncis när en vill säga så mycket, men det här har vi skickat in:

Fi: Låt oss tala om verkligheten

Feministiskt initiativ skriver historia genom att ta plats i EU och har 15000 medlemmar. Sylvebo menar sig ha avslöjat att Fi är ett socialistiskt parti. Vår ekonomiska politik är vänsterorienterad, men politik är mer än ekonomi. Feminism överskrider höger och vänster eftersom frågor kring mänsklig säkerhet och kroppslig integritet, jämställt ansvar för obetalt omsorgsarbete och föräldraskap skär tvärs igenom klassgränser. Riksdagen har enats om jämställdhetsmål, men politiken för att ta oss dit saknas. För alla läskunniga och som inte avfärdar SCB som kidnappad av någon feministisk konspiration, står det klart att Sverige inte på något område har uppnått jämställdhet.

Som Sylvebo påpekar finns olika feministiska riktningar. Liberaler var drivande i rösträttsrörelsen och för kvinnors rätt till högre utbildning. Sedan pappamånaderna infördes av Bengt Westerberg på 1990-talet har de stora jämställdhetsreformerna lyst med sin frånvaro. Ideologiskt självständiga feminister måste nu ta plats i maktens rum. Över hälften av väljarna, 56 procent, vill se oss i Riksdagen. Var fjärde kvinna och var femte man kan tänka sig att lägga sin röst på oss.

När vi skriver ”lika möjligheter och utfall” handlar det om att ingen ska diskrimineras utifrån grunder som kön, hudfärg, sexualitet, klass eller funktionsförmåga. Sylvebo menar att vi bortser från individen. I själva verket är det tvärtom. Strukturer är mönster på övergripande nivå, som enkelt kan utläsas av statistik. Som skillnader i hälsa, representation och våldsutsatthet mellan grupper. Normkritik är ett verktyg för att även utmana strukturer. Diskriminering, sexism och rasism försvinner inte med ett socialistiskt samhälle. Inte heller liberalism, med fokus på individens rättigheter, räcker för att möta strukturell ojämlikhet.

På kort tid har Fi i Jönköping vuxit till en stor medlemsgrupp. Alla som är nyfikna på feminism och Fi:s politik är välkomna att kontakta oss.

Feministiskt Initiativ Jönköping, genom

Carin Sollenberg
Jenny Astner
Ewelina Axell
Kristina Elf
Staffan Kolhammar
Ellen Nordström
Åsa Sertenius