Debatt: Jämställdhetsmyndigheten behövs visst!

 

Hanns Boris (KD) skriver i sitt debattinlägg (JP 2016-09-21) om hur viktigt det är att se helheten när en ska analysera våld i nära relationer, och det är precis det som en jämställdhetsmyndighet ska göra, se till att det blir jämställt för alla, ingen ska glömmas bort. Det är viktigt att ha ett intersektionellt perspektiv i alla samhällsanalyser, vilket betyder att en tar i beaktning både: kön/genus, etnicitet, sexualitet, funktion, socioekonomisk tillhörighet, region och generation. Poängen med att ha en myndighet som jobbar enbart med dessa jämställdhetsfrågor, är att förenkla samordningen av olika organisationer och förstärka arbetet med jämställdhet. Att en jämställdhetsmyndighet verkligen behövs är något som Feministiskt initiativ konstaterat ända sedan partiets första valplattform, som skrevs för tio år sedan.

Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och inbegriper såväl rättsliga som sociala och hälso- och sjukvårdsaspekter. Våldet är alltid en kränkning av de utsattas mänskliga rättigheter.

Alla som är utsatts för våld i nära relationer har rätt till stöd och skydd från samhället. Våldet drabbar framför allt kvinnor (och barn) och utövaren är oftast en man. Den bästa statistiken på området kommer ifrån BRÅ, här delar en upp våldet i olika kategorier beroende på vad en har för relation till gärningspersonen, statistiken utgår alltså från offren. Tittar vi närmare så är det tydligt hur kvinnor är de som är mest utsatta när gärningsmannen är en närstående person, och att män är mest utsatta när det är en okänd gärningsperson.

I den Nationella trygghetsundersökningen uppger totalt 16 procent av de som utsatts för misshandel under 2014 att gärningspersonen var närstående till offret. Att gärningspersonen är en närstående gäller för kvinnor i 37 procent av händelserna, medan motsvarande andel för män endast är 3 procent.

En viktig aspekt att ha i beaktning är att alla inte anmäler och mörkertalet är därför stort.

Precis som Hanns Boris skriver i sitt debattinlägg, så ska vi inte enbart hjälpa dem som redan har begått/eller utsatts för ett brott. Det förebyggande arbetet vid våld i nära relationer handlar främst om att minska återfall och upprepad utsatthet genom strategiska insatser, stöd till brottsoffret och insatser för våldsutövaren. Att även tidigt belysa attityder, normer och värderingar kring våld och manlighet är angeläget, därför är det viktigt att börja jämställdhetsarbetet redan i förskolan.

Det finns fyra delmål i jämställdhetsarbetet som regeringen har fastställt och som ALLA riksdagspartier, (utom Sverigedemokraterna) har skrivit under och de är:

  • En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.
  • Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor ifråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
  • Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och mänska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.
  • Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Hanns, vad är ditt syfte med att ifrågasätta detta viktiga jämställdhetsarbete? Varför vill du flytta fokus från de strukturer som gör att män står för större delen av våldet i vårt samhälle?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s